Författare: Emelie Lindell

När vi går förbi en solig uteplats på Langes väg i Gällstad sitter Lasse Berg redan ute med kaffekoppen i handen. Det märks att han trivs.

– Jag hade ett stort hus innan, över 250 kvadrat och en tomt på två och ett halvt tusen. Det blev för mycket att ta hand om när jag blev själv, säger han.

Steget till lägenhet tog han snabbt – men med stor eftertanke.

– Jag bodde först i en annan lägenhet ett par månader, men det var trappor och inte riktigt min grej. Sen såg jag att det fanns något ledigt här. Det var inte ens helt tomt när jag tittade på den, men jag sa direkt: “Jag tar den!” Jag tror inte hon på Stubo hann fatta vad som hände, skrattar Lasse.

Här, i sin tvåa med uteplats och sol nästan hela dagen, har han hittat ett liv som passar honom.

– Det är lagom stort. Det bästa är att det är lätt att bo här. Och att man har dörren ut direkt till grönskan.

Han känner de flesta i området och beskriver grannskapet som vänligt men lagom “på”, precis som han vill ha det.

– En del vill prata mer, andra mindre. Man får känna av lite så man inte tjötar hål i huvudet på folk, säger han med ett hjärtligt skratt.

Lasse berättar också om hur han en gång pratade med ett gäng ungdomar som retades med en granne.

– Jag frågade dem hur det skulle kännas om vi vände på det, om alla var emot dem istället. Det blev tyst då. Ibland räcker det att någon vuxen säger ifrån på ett bra sätt.

Det märks att Lasse bryr sig om området och människorna omkring sig. Han håller koll, plockar upp om något slängs, pratar med barnen och får ofta ett leende tillbaka.

– Jag trivs här. Det är ett gott ställe. Lasse lutar sig tillbaka i stolen, med solen i ansiktet och kaffekoppen i hand. Ett nytt kapitel, med mindre att ta hand om – men med mycket att vara tacksam för.

– Vi har ett väldigt bra samarbete med Stubo, säger Gunnar. Vi sköter bastun och gemensamhetslokalen själva, och det fungerar jättebra. När någon vill låna lokalen skriver de på ett avtal, lämnar 500 kronor i deposition och hör av sig till mig när de är klara. Då går vi igenom lokalen tillsammans – ser allt bra ut får de tillbaka depositionen direkt.

Gemensamma utrymmen i egen regi
Bastun och gemensamhetslokalen ligger i samma byggnad och har genom åren fått sig flera ansiktslyft – ofta tack vare hyresgästerna själva.

– Jag och Frasse, som också bor här, har renoverat hela lokalen. Vi fixade även bastun. På en annan adress hjälpte Stubo till, men här gjorde vi det mesta själva. Det känns bra att kunna bidra och göra det tillsammans.

Att ta ansvar och skapa något gemensamt har blivit en del av vardagen på Karlslättsvägen.

Enkla steg till inkludering
Gunnar är ofta den första personen nya grannar möter. Och det är ingen slump – han ser det som en självklarhet att ta kontakt och säga hej.

– När det kom många nyinflyttade för några år sen märkte jag att ingen riktigt tog första steget. Så jag gjorde det. Jag gick fram, hälsade och önskade dem välkomna. Det är så enkelt – och det kostar ingenting att vara vänlig.

För Gunnar handlar det om mer än att bara hälsa – det handlar om att skapa trygghet, samhörighet och en känsla av att man hör till.

På Karlslättsvägen 2–9 i Ulricehamn finns ett kvarter där gemenskap och ansvar går hand i hand. Här har hyresgästerna själva tagit ett stort grepp om sitt boende – med allt från bastu och gemensamhetslokaler till odlingslådor och välkomnande grannskap. I centrum står Gunnar, som sedan många år tillbaka är engagerad i Hyresgästföreningen och ett välkänt ansikte i området. 

Odlingslådor till alla som vill
På innergården står odlingslådorna tätt. Här växer allt från potatis till tomater, och odlingsintresset är stort.

– Varje lägenhet får ha upp till två lådor, men det gäller att sköta dem. Gör man inte det får man lämna över dem till någon annan. Det ska vara levande, inte förfalla.

En av lådorna har Gunnar och hans fru valt att göra till en “allas låda” – fylld med smultron.

– Den får alla plocka från. Smultron till hela kvarteret – det är livskvalitet, säger han med ett leende.

Det lilla gör skillnad
När vi träffar Gunnar är han i full färd med att olja in staketet vid stugorna. Att ta hand om området är en självklar del av tillvaron här.

– Det är lätt att vara hyresgäst hos Stubo, säger han. Vi får vara med och påverka, vi får ansvar och vi blir lyssnade på. Då trivs man – och man vill bidra tillbaka.

På Karlslättsvägen 2–9 är det tydligt: när människor får möjlighet att forma sin boendemiljö tillsammans, blir resultatet både trivsamt, hållbart – och fullt av smultron.

Sedan slutet av november finns ett nytt och uppskattat tillskott på Hembygdsgatan 4 – ett återbruksrum som både främjar hållbarhet och skapar trivsel bland hyresgästerna.

– Vi hade en lokal som stod tom, och samtidigt ambitionen att erbjuda möjligheter till återbruk för våra hyresgäster. Då föddes idén om att göra något roligt av utrymmet, berättar Annicka Johansson.

Arbetet med att förvandla den tomma lokalen till ett välkomnande återbruksrum drog igång i november. Fastighetsskötare och snickare från Stubo hjälptes åt med allt från målning till att bygga upp hyllor. En av medarbetarna målade till och med hela rummet på egen hand.

– Det var ett riktigt lagarbete, säger Annicka. Alla gjorde vad de kunde för att bidra – och resultatet blev fantastiskt.

Hur fungerar återbruksrummet?

Återbruksrummet är öppet för alla hyresgäster i området. Hit kan man komma med saker man inte längre har användning för – det kan vara allt från inredningsdetaljer till leksaker och köksprylar – och ställa dem på plats. Sedan är det fritt fram för andra att ta med sig något hem.

– Det är som en liten bank av saker. Man kan lämna, hämta eller byta – precis som man vill. Det finns inga krav eller regler, bara en enkel och öppen möjlighet att tänka hållbart, säger Annicka.

Positivt mottagande 
Responsen från hyresgästerna har varit överväldigande positiv. 

– Vi har bara fått glada tillrop. Många uppskattar möjligheten att ge saker nytt liv – och samtidigt träffa grannar och prata en stund, säger Annicka. 

Återbruksrummet är ett av flera initiativ från Stubo för att skapa ett mer hållbart och inkluderande boende. Det är också ett fint exempel på hur små idéer kan göra stor skillnad – både för miljön och gemenskapen.