När vi går förbi en solig uteplats på Langes väg i Gällstad sitter Lasse Berg redan ute med kaffekoppen i handen. Det märks att han trivs.
– Jag hade ett stort hus innan, över 250 kvadrat och en tomt på två och ett halvt tusen. Det blev för mycket att ta hand om när jag blev själv, säger han.
Steget till lägenhet tog han snabbt – men med stor eftertanke.
– Jag bodde först i en annan lägenhet ett par månader, men det var trappor och inte riktigt min grej. Sen såg jag att det fanns något ledigt här. Det var inte ens helt tomt när jag tittade på den, men jag sa direkt: “Jag tar den!” Jag tror inte hon på Stubo hann fatta vad som hände, skrattar Lasse.
Här, i sin tvåa med uteplats och sol nästan hela dagen, har han hittat ett liv som passar honom.
– Det är lagom stort. Det bästa är att det är lätt att bo här. Och att man har dörren ut direkt till grönskan.
Han känner de flesta i området och beskriver grannskapet som vänligt men lagom “på”, precis som han vill ha det.
– En del vill prata mer, andra mindre. Man får känna av lite så man inte tjötar hål i huvudet på folk, säger han med ett hjärtligt skratt.
Lasse berättar också om hur han en gång pratade med ett gäng ungdomar som retades med en granne.
– Jag frågade dem hur det skulle kännas om vi vände på det, om alla var emot dem istället. Det blev tyst då. Ibland räcker det att någon vuxen säger ifrån på ett bra sätt.
Det märks att Lasse bryr sig om området och människorna omkring sig. Han håller koll, plockar upp om något slängs, pratar med barnen och får ofta ett leende tillbaka.
– Jag trivs här. Det är ett gott ställe. Lasse lutar sig tillbaka i stolen, med solen i ansiktet och kaffekoppen i hand. Ett nytt kapitel, med mindre att ta hand om – men med mycket att vara tacksam för.
